Min konst och mina utställningar genererar känslan av att kliva rätt in i en tredimensionell serietidning. Dramatik, överdrifter, känslosvall och de ständiga kasten mellan total kärlek och total ångest. Med den eviga frågeställningen: Finns det någon som kan älska mig?
Jag försöker ha min egen variant estetiken, där jag sammansmälter serietecknandet med gatukonsten. I mina bilder råder den svartvita kontrasten till både form och innehåll. Det är rakt på, inga försynta undertexter eller krångligheter.
Kanhända upptäcker någon sin bortglömda tonåring inom sig och ett leende lockas fram. Som helhet är det kraftfullt, roligt och tänkvärt.
En del av bilderna skall framstå som ett med väggen. Utskjutande föremål målas över och blir en del av bilden. Alla delar är lika viktiga, såsom alla människor och djur är precis detsamma; lika viktiga.
Material: mdf, plywood, akrylfärg, keramik och återvinningsmaterial som möbler och porslin mm